På väg hem från jobbet igår, svängde jag in till musikaffären.. den skall läggas ner å har därför bra rea ! Lill-Fia har länge velat ha ett band till gitarren, sånt där så hon slipper hålla gitarren ,när hon spelar. . Blev glad när jag nästan med en gång hittade ett, med beige päls.. skit fräckt å precis hennes stil. Haken var ju bara den, att det skall finnas en knopp i nedre änden på gitarren, så man kan fästa bandet. ... Smart... men ,synd att det inte fanns nån knopp på Fias gitarr.. s.k.i.t liksom. .
"-Men, sa killen i kassan... "Sture är här, å han är våran gitarr Doktor,- Han kan säkert hjälpa dig. "
Jo, visst sa jag... å fick Stures visitkort,han bad mig ringa lite senare -" så att jag kunde komma hem till honom å han fixa en knopp". . det var visst bara att borra lite..
Eh, jo- ja just det. Vad är det nu man säger till sina barn ?? Följ inte med okända människor ( å speciellt inte hem till dem.)..,helst inte karlar.. .. men vad gjorde jag då? Jo.. hämtade Fia å gitarren, sen åkte vi hem till "Sture". Hej tjolahopp!
Men det visade sig att Sture va en hygglig karl, duktig på att fixa med gitarrer, dessutom billigt. Snipp snapp så hade fias gitarr en knopp å bandet satt snyggt. . sen spelade hon hela vägen hem. Glad som en koltrast. Såå man ska inte vara föör rädd för att våga. Å herregud, man kan ju inte gå å vara rädd för allt å alla heller. Hur skulle det se ut?? !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar