Tankar kring Livet

Livet

Det är så lätt att bara ryckas med i all stress som finns runtom oss..

Ikväll har jag en sån där kväll- där jag tänkt tillbaka på min sjukhustid, den akuta tiden .Jag blev inte påverkad av något utifrån, men kunde heller inte påverka någonting. Alls. Jag var tvungen att acceptera Livet - så som stunden var just DÅ. Jag var ensam med mina funderingar, tankar. Förmedlade mig med mina kära ,genom att skriva nästan oläsliga bokstäver i ett block. Var vaken endast korta stunder. . Blev skött som ett litet barn. Fick mat genom en peg. i magen.

Men jag var övertygad om att jag skulle fixa detta. Jag skulle inte dö. Inte DÖ. INTE dö.

Min koncentration och focus låg på allt som föregick runt om mig-apparater och mediciner,överrappo rteringar mellan olika omvårdnadsteam- läkare som kom för kontroller och alla dessa besvärliga röntgenbilder som skulle tas liggandes i sängen. ONT gjorde det också. In och ut i datortomografi.... "andas IN- och håll andan- andas igen "- Andningen som förövrigt respiratorn skötte..

Mina älskade kom så gott som dagligen på besök, (i två månader)- mina underbara vänner kom på besök,de som inte körde själva trixade och joxade med bussar å skjutsar, herregud som det värmde ! Å så kanske jag inte ens orkade vara vaken, längre stunder.. Hoppas de förstår att jag blev glad att se dem !

Jag har varit med om så mycket, att när jag tänker på det idag- känns det nästan "som om det inte hänt".

Livet, jag är så tacksam för att fortfarande vara kvar i livet. Nu nästan 1,5 år efter olyckan förstår jag hur nära jag var, eller..jag var på andra sidan - ett slag- men vände. .. Det börjar sjunka in nu-och då kommer alla känslor och gråt.

Tänk så nära det var, att mina älskade hade varit tvungna att ordna med min begravning.

Nu finns jag fortfarande, och det är jag så tacksam för. Så INNERLIGT tacksam för.

Livet är inte stress- livet är underbart- ta hand om det, vårda det , älska det!

Glöm inte det, Ni andra, att Livet är så skört, Ta hand om det. Varsamt. Lev det liv ni vill, skit i alla krav och måsten. Det finns ingen andra chans. Detta ÄR livet, det ni lever NU.

så typiskt

Förkyld

Som "alla andra" har man gått å blivit förkyld. Förutom att man fryser å svettas om vartannat är det ganska oki att få krypa ner under täcket å tycka synd om sig själv en stund. I de vakna stunderna läser jag lite i min bok, eller i senaste veckotidningen, spelar nått spel på iphonen, å somnar om. .
Synd bara om barnen.. att man inte kan va ute m dem å hitta på nått... Carro hänger väl mest m kompisar, men Fia har ju lite extra trist, när jag e sjuk. Vi får ta igen det sen. Förhoppningsvis blir jag snart bra igen.
Hoppas Ni mår bra.
Här ska sovas å kureras.
hej.

guldkant på vardagen

Tänk så lätt det kan vara, att göra det där lilla extra som gör vardagen lite roligare. Har just varit iväg på bio med en go väninna. . efteråt tog vi "ett" glas rött på ett trevligt ställe i stan.Satt å babblade en timme eller om det var två ?!
Mmm, enkelt å så himla gott å lättsamt. .det behöver inte vara så krångligt att komma iväg hemifrån. Inte för att jag inte trivs hemma, men.. man är ju sällan ute på stan nuförtiden.
Svinalängorna hette filmen vi såg, en svensk film, om hur vardagen nog tyvärr ser ut för en del.. En bra film, om än tragisk. Sevärd.
Det är nått visst med bio. . att sjunka ner i en go fåtölj, mega stor filmduk å så lite biogodis såklart. . å allt prasset å lite viskningar runtomkring. .
Nästa film att se blir nog den om Cornelis Wresvik.. men det blir med maken, om vi nu kommer iväg innan den kommer på dvd. . vi är dåliga på att ta oss tid för nöjen, men det får bli bättring!!
Barna är stora nu å kan ju vara själva några timmar. . De tycker nog tillochmed att det blir skönt att få vara själva.
/M

Det har varit en tuff tid sen sist ...

Jag har alltid varit känslig, gråtit för minsta lilla, .. både i glädje och i sorg. Jag är sån bara. Pinsamt, i vissa lägen . Än "värre" har det blivit sedan jag för ganska exakt 4 månader sen, den 31 augusti 2010- var med om en allvarlig trafikolycka, där jag och vår yngsta dotter blev påkörda när vi körde från stallet, av en medelsålders man som "framförde" sin porsche i mycket hög hastighet och dessutom även var påverkad, (han smet springandes från olycksplatsen).Tack gode gud ( javisst- jag är säker på att han skyddade oss, i detta läget) att Sophia klarade sig med endast blåmärken och chock!!

Att jag fortfarande är kvar i livet har jag ett gäng duktiga läkare att tacka, och räddningstjänsten som fick ut mig ur bilen och sedan körde mig i ilfart till Sahlgrenska Sjukhuset här i Gbg. Skadorna betecknades som livshotande och den första veckan var ett helvete för mina nära och kära. Jag var inte medveten på några dagar, hölls nedsövd/medvetandesänkt, Nu med facit i hand, vet vi ju alla att det gick bra- och jag är "som jag skall" . Tur i oturen var väl att smällen tog i sidan, och att porschen var låg i fronten, dvs jag klarade rygg och huvud från frakturer.Även höfter, bäcken och ben klarade sig, så bålen fick ta allt.Bara för att nämna något hade jag 10 revbensfrakturer på vänster sida.. Men det har ju läkt sig efter 6 veckor, 3 på intensiven, 3 på vanlig avdelning + 1 vecka på hjärtintensiven . Mycket har det varit å fysiskt svag har jag blivit. Men DET är en baggis, jag har börjat på sjukgymnastik, och försöker jobba upp min fysik igen. Har såklart lång väg tillbaka, minst 1år säger de lärde. . så här hastas inte. Lugnt och försiktigt tar jag kontroll över vardagen igen. Har det gått såhär långt , så går resten också. En positiv livssyn har jag alltid haft, och jag måste säga att den har räddat mig från depression nu. Den + ALLA mina fina omkring mig. Ingen nämnd och INGEN glömd.

Den 20 januari skall jag på återbesök till Intensiven, där jag vårdades de första 3 veckorna, det fördes dagbok av personalen och mina nära å kära.. den skall jag in för att gå igenom,och få hem. Det blir ett besök med många tårar om jag känner mig själv. Men va fan, det gör ju inget med lite salt på kinderna en stund. . det går över.

Samtidigt får jag en chans att ge den underbara personalen lite blommor, kanske en smörgåstårta.



Nått annat som väntar framöver är rättegången mot han som vållat mig/oss detta elände. Återkommer om hur det gick, när det är över. Det är nog länge kvar, har inte fått kallelse än. .



Det skall bli skönt med ett nytt år, lite nya oskrivna blad. Har inte planerat så långt, har förstått att var dag är som en gåva. . (glöm inte det, du heller)...

men lite goa saker har vi att se fram emot: skall med familjen till "The reef"- badhotellet i Frederikshavn.. (fick det av föräldrar och barn i stallet, efter olyckan ) ..förhoppningsvis gör vi resan i januari eller februari.

Nått annat som för mig känns positivt är (faktiskt) att jag skall börja arbeta lite. Jag skriver lite, för 25% är LITE. Men rimligt att börja med. Jag hoppas att det går bra. Det har såklart varit nödvändigt för mig att vara hemma hittills. . men det skall bli skönt att få vara med i ett sammanhang igen. . även om det blir korta stunder. Att få en vardag igen känns väldigt bra.



Senare delen av 2010 har varit en riktig del av ett skitår.. inte bara pga olyckan, vi har även mist en väldigt kär vän, men det är inget jag orkar skriva om nu. Han finns föralltid i våra hjärtan. Men inte i livet mer. Det är fruktansvärt tungt. . Vi är tvungna att gå vidare- och på sätt och vis skall det bli lite skönt att lämna detta året för ett nytt-



Hejdå 2010



Hejhej 2011



/M

Sitter med ett glas rött å väntar på att Direktören skall bli klar med underlaget till nästa faktura som skall skrivas. Man är inte "bara" mamma, hustru, undersköterska, trädgårdsmästare(oj vad jag tog i) grym bilförare. Nänä. Förtusan, jag är nämligen sekreterare/fakturerare också. Jajemän. Landvetter Elkraft heter firman, där min man är grundare, dvs "Direktör". . och denne Direktör sitter just med pannan i djupa veck.
Tur han har mig då. Som ser till att det hela går runt!!
Och, Nejdå, skall nog se till att det inte blir fler glas rött. Man vill ju inte räkna fel.
Eventuell vinst skall ta oss på en jordenrunt resa, eller... Aruba, kan jag väl få önska mig iallafall??? Eller drömma om , iallafall.

Keep on dreaming- hör jag mannen/ direktören mumla...
Jag låtsas som jag inte hör.
Som vanligt då, med andra ord.
Tjipp å Hej.

trädgårdspyssel

Ja så fick jag äntligen tummen ur å fick grejat lite i trädgårn, iallafall.

Har inte vetat hur jag ville ha det, i den gamla rabatten som funnits sen 1953. Säkert har den varit välskött en gång i tiden, men det var länge sen. Det var gräs å växter om vartannat. Mest grästuvor, om sanningen skall fram. I flera år ..ja, så länge är det, om sanningen skall fram, har jag TÄNKT att jag "skall" göra nått åt den. Ta bort den, eller ändra formen, nya växter.. eller nått sånt. Alltså, det är inte "bara sådär", när man har en skogstomt och naturen tar över , gång på gång. Vet inte hur många gånger som jag börjat rensa gräs.. men snart har det varit samma visa igen. . Gräset växer in å tar över. MEN, efter att ha flyttat en del växter som jag ville ha kvar... 2 lavendel å en rosa gullig växt + några alunrot, satte jag spaden i å högg itu tovorna, skaka jord, å djupgrävde. Å hejåhå, tack vare torkan gick det lätt, jag är fortfarande förvånad ;-)

Lika förvånad blev en annan padda, när jag lyfte på taket (stenen)till hans kryp-in.

När grävandet var över placerade jag ut de 3 klot-tujor jag köpt, och 5 campanula, som skall hänga sådär snyggt över stenkanten. Thats it! Väry enkelt. jaaa- man har ju blivit lite äldre å klokare( å jävligt trött på gräs).. På med en markduk, å nu är det bara dekorationssten,svart eller vit, som fattas, så heeelt klart är det väl inte än. Men nästan. Å det känns befriande skönt.

De två översta bilderna är before and after... men det syns väl, hoppas jag.

Torrt som snus

Här råder det blogg-torka.
Semestern regnar bort å jag har ingen större lust att skriva, För , vad skall jag skriva om??
Hittills på semestern har vi gjort sånt dära tråk som man måste: vedhantering. . (som iof bara är klart till hälften än..) fixat hemma, (inte heller klart, .. blir det nånsinn det?) Smågrejat i trädgården (inte råd att greja helt klart) ... men ok! Vi hade goda vänner här idag å satt å pratade å smidde semester-planer.. En tur till High Chaparall till helgen! Det ser vi fram emot. jo, förresten, Våra värmlänningar har ju varit hos oss en vecka ... självklart var det mycket najs, Kul restaurangbesök å en tripp till Liseberg. . ( solen var framme en hel dag) Och givetvis skall vi väl försöka komma upp till våran husvagn som står å väntar på oss på campingen åxå.. men känns väl sådär kul att sitta där när det regnar. .
Annars blir det väl mest småutflykter... lite hit å lite dit, mycket öl å mycket vin. Precis som det skall vara en sommar. Om den är regnig eller inte..
häpp